Stärk samhällets yttersta sociala insatser – Plattform för en reformerad socialtjänst

Detta är en programförklaring för att stärka det sociala arbetets insatser i den aviserade översynen av socialtjänstlagen.
Ett civiliserat samhälle skall ytterst bedömas av hur människor i utsatta situationer bemöts. Sverige har setts som ett föregångsland. Efterkrigstidens svenska välfärdspolitik tog mycket medvetet avstånd från den gamla fattigvårdspolitikens selektiva stödsystem och inriktades istället på att bygga upp breda generella och inkluderande lösningar, som omfattade alla grupper. Välfärden sågs som en del av och en förutsättning för en konkurrenskraftig ekonomi, där social jämlikhet och arbete åt alla var centrala målsättningar

Socialtjänstlagens införande 1982 sågs som ett ytterligare steg att stärka individers rättigheter och självbestämmande i olika utsatta hjälpsituationer. De senaste årtiondenas välfärdsutveckling har dock präglats av ökade inkomstklyftor, åtstramningar i de statliga socialförsäkringssystemen samt en avstannande utjämningspolitik. Med krisen vid 1990-talets första hälft det skedde en tydlig övervältring av försörjningsproblemen bland hushållen från den nationella till den lokala nivån.

Nu i mitten av 2010-talet är det lätt att se att strukturproblem har omvandlats till individuella problem. Förklaringsmodellerna krymps till utpekande och stigmatiserande av dem som befinner sig i utsatta situationer.

Socialtjänsten som sammanhållenorganisation är satt under press. Äldre- och barnomsorgen står idag som självständiga välfärdsorganisationer tillsammans med funktionshinderområdet. Det som återstår är Individ- och familjeomsorgens tre olika verksamhetsområden, barn- och ungdom, missbruk och behandling samt försörjningsstödet.

Skall individ- och familjeomsorgens arbete lyckas krävs även förebyggande och strukturella förändringar i arbetsmarknad, bostadsmarknad, skolan, sjukvård och rättsväsende. Projekt inom socialtjänsten som syftat till att barn klarar sig väl i skolan och hemlösa får bostad har visat sig mycket framgångsrika. En helhetssyn innebär att detta inte enbart ses som en inomorganisatorisk fråga för kommunernas individ- och familjeomsorg.

En översyn av socialtjänsten bör som utgångspunkt utgå från grundläggande frågor kring samhällets organisering av sociala insatser. Hur skall relationen mellan rättigheter och skyldigheter utformas mellan individ och samhälle? Är den traditionella organiseringen av professionellt socialt arbete i kommunal regi den mest ändamålsenliga eller bör andra huvudmannafrågor aktualiseras? Hur ser villkoren ut för fortsatt professionalisering av det sociala arbetet? Frågor om utbildningssatsningar och kompetensstrategier inom det sociala yrkesfältet måste prioriteras. Samhällets yttersta insatser för de mest utsatta avgörs av hur inkluderande andra samhällssektorer utvecklas.