Som en del i projektet ville vi prata med personer som arbetar efter socialtjänstens villkor och förutsättningar. Mellan varven kommer det rapporter om överarbetade handläggare och hög arbetsbelastning. Nu senast kunde vi läsa om att utbildningskravet på socialsekreterare sänks på vissa håll i landet. Det kändes viktigt för oss att även få en egen uppfattning. Om det är så illa som den mediala bilden visar, vad får det konsekvenser för personal och brukare?

Att besöka alla socialtjänstkontor i varenda kommun har inte varit realistiskt inom projektet Morgondagens Socialtjänst. Även om det hade varit intressant och definitivt gett en ordentlig kartläggning med fler ställen så valde vi att besöka tre kommuner i tre olika län. Tre olika möten men ändå väldigt lika. Vi mötte allt ifrån personliga ombud till enhetschefer. För att personerna vi träffade inte skulle känna sig begränsade i vad de berättade och kunna prata helt fritt har vi avpersonifierat allt. Vi besökte två större och en mellanstor kommun. Och för att det skulle bli ett öppet samtal så diskuterade vi enkelt kring nuläget, eventuella problem och vad som önskas i arbetet.

Socialtjänsten och politiken
Det som var återkommande och som nämndes av alla tre kommuner är flyktingsituationen. En kommun beskriver det som att förvaltningen är satt i ett chocktillstånd som är svårt att mäkta med. Flyktingsituationen kopplas också till dels en hög arbetsbelastning och brist på boenden men även att flera handläggare inte har den kompetensen som behövs för att arbeta med ensamkommande barn som många gånger är traumatiserade. Bostadssituationen rent generellt diskuteras även i alla kommuner vi besökte. Många känner att socialtjänsten får ta ansvar över situationer i samhället som egentligen är ett resultat av politiska beslut – som att det inte byggs mer bostäder. Men det stannar inte bara vid ansvaret utan det upplevs också som att socialtjänsten även beskylls för att det inte finns lediga lägenheter t.ex. att bistå med. Försörjningsstödet är även det en het potatis och enbart det skulle kunna diskuteras väldigt länge. Nedmonteringen av välfärden och en a-kassa som inte finns till för alla nämns som faktorer till att allt fler personer idag söker försörjning. Alla kommuner vi träffade hade en växande skara av brukare som enbart söker försörjningsstöd och inte har några andra sociala problem i övrigt. Är det socialtjänstens roll att gå in med försörjning till personer för att det skapas fler och fler arbeten med låg lön, eller för att socialförsäkringarna urholkats? Ungdomar söker försörjning för att de behöver komplettera sin inkomst med ett par hundra kronor. Även detta är ett område där det finns en känsla av att socialtjänsten får extra belastning som ett resultat av en rad politiska beslut.

För vem finns socialtjänstlagen?
Några berättar om att de upplever en tvetydighet i socialtjänstlagen. Det är mycket fokus på att brukare har skyldigheter men det pratas inte lika mycket om deras rättigheter. En person som vi träffar säger till och med att lagen kan användas som ett slagträ mot klienter istället för att hjälpa dem. Flera personer som arbetat under många år, vissa i flera decennier, har sett hur laget har blivit mer och mer detaljstyrd. Flera upplever att rollerna gentemot deras chef har förändrats mycket. Förut så arbetade socialsekreteraren som brukarens representant gentemot socialchefen. Det var de själva som motiverade till sin chef varför en brukare skulle få en behandling. Idag får socialsekreterare tvärtom arbeta på uppdrag av chefen mot brukarna för att berätta om avslag till behandling. Det upplevs som att allt har blivit oerhört budgetfokuserat. Det finns en vilja att kunna arbeta mer utefter brukarens behov och inte enbart efter plånboken. Många är oroliga att en översyn av lagen kommer innebära att det blir mer ännu mer detaljstyrt. Att det ska bli fler begränsningar och ännu större utrymme att ge avslag i ärenden är en farhåga. Det finns en utbredd oro att arbeten inom socialtjänsten kommer att bli ännu mer byråkratiska då det har rört sig i den riktningen under många år.

Vem dokumenterar vi för?
En annan sak som vi diskuterade på alla tre möten var administration. Flera beskrev hur kravet på att dokumentera allt tog enormt mycket tid. Att varenda detalj dokumenteras kan stundtals kännas rent av onödigt och tid som skulle kunna läggas på personliga möten förloras i ett virrvarr där du nästan dokumenterar att du har dokumenterat. En önskan om att tekniken skulle uppdateras så att det åtminstone kan sparas tid efterfrågades av många. Idag är väldigt mycket av arbetet manuellt och ibland krävs det att samma saker skrivs på flera ställen. Arbetstelefoner där det går att svara på e-post ska vara tillgängligt till de som behöver. Att de flesta vi pratar med hellre spenderar tid med att träffa brukare framför att skriva e-post och prata i telefonen framgår tydligt. Det finns en enorm frustration där viljan att göra ett bra jobb med personliga möten förloras efter vägen. Administration och dokumentation generellt ska naturligtvis finnas med så att allt är rättssäkert för brukare men flera påtalar att det allt för ofta glöms bort att det faktiskt är brukarna vi arbetar för. Självkritiskt påpekar flera att tillgängligheten måste bli bättre. Brukare påpekar själva ofta att det inte alltid är möjligt att få tag i sin handläggare. Telefontiderna är knappa och en del personer har inte pengar på sin telefon att ringa just det korta fönster som är tillgängligt. Brukare ska kunna vara mer delaktiga i sina egna ärenden. Det ska även finnas möjlighet att använda brukare som en resurs där de kan bidra med ett annat perspektiv än handläggarna.

Samverkan och vision
Även samarbetet mellan olika enheter inom förvaltningen bör bli bättre på många håll. Enheterna som arbetar med försörjningsstöd saknar ibland förståelse för brukare som även är aktuella på enheterna som har hand om missbruk. Vi samtalar om att allt såklart beror på vilka det är som arbetar på de olika enheterna och att mycket är personbundet. Något som det diskuterats om i flera år är samarbetet mellan kommun och landsting. Där måste mycket förbättras för brukarnas skull. Att olika myndigheter inte kommer överens om betalningen i en del ärenden försvårar handläggarnas arbete och blir frustrerande för alla inblandande. Eftersom att socialtjänsten har det ”yttersta ansvaret” för medborgare så tolkas det ofta som att socialtjänsten ska betala allt. Men även samarbetet med andra myndigheter behöver bli bättre. Idag finns det ett glapp mellan olika instanser när det handlar om att personer slussas från ett ställe till ett annat. Med den rådande flyktingkrisen måste lagstiftningen inom migrationsverket ses över så att den passar nuläget och kan synkas med socialtjänsten mer. Idag är vi en del av Europa på ett helt annat sätt än vad vi var för 30 år sedan och vi måste anpassa oss efter det. Marknadskrafter och new public management upplevs som en negativ faktor inom det offentliga. Att privata aktörer ska påverka vilket utbud som kommunerna har ses inte alltid som positivt Det arbetas alldeles för mycket med akuta lösningar, som ofta är väldigt kostsamma. Att kunna arbeta mer förebyggande och uppsökande är en önskan från många har. Det skulle i det långa loppet kunna leda till att det inte ses med skam och skuld att söka hjälp hos socialen. De finns trots allt där för oss medborgare när vi är som mest utsatta.

Text: Linda-Marie Westergren
Fries och Westergren
Björn Fries och Linda-Marie Westergren